Vad är direkt och indirekt diskriminering?

23 jan

Vad är direkt och indirekt diskriminering?

Diskriminering kan se ut och ta sig form på många olika sätt. Den kan till exempel vara direkt eller indirekt, visa sig som trakasserier eller bristande tillgänglighet. Innan du läser vidare på t.ex. pluralism.se är det bra att känna till att det finns sju diskrimineringsgrunder i svensk lagstiftning, som är följande:

  • Kön
  • Etnisk tillhörighet
  • Religion eller annan trosuppfattning
  • Funktionsnedsättning
  • Könsöverskridande identitet eller uttryck
  • Sexuell läggning
  • Ålder

Direkt diskriminering

Direkt diskriminering är när någon utsätts för missgynnande agerande genom att behandlas annorlunda än någon i en jämförbar situation. För att det ska anses vara diskriminerande, krävs att missgynnandet är kopplat till någon av de sju grunderna ovan.

Händelser måste alltid bedömas från fall till fall. DO ger följande exempel på vad som kan vara gällande;

  • Om du söker till ett arbete och uppfyller kraven, men inte blir kallad till intervju – samtidigt blir en annan sökande med liknande meriter kallad. För att det ska vara diskriminering ska skillnaden i behandling ha samband med en diskrimineringsgrund, till exempel kön eller etnisk tillhörighet.
  • Om du tankar på en bensinstation och krävs på förskottsbetalning, medan en annan kund utan problem kan betala efteråt. Precis som i exemplet ovan skall det vara kopplat till någon av de sju grunderna.

Indirekt diskriminering

Indirekt diskriminering innebär att det finns en rutin eller bestämmelse som kan verka neutral, men vid närmare granskning missgynnar personer i samband med någon av de sju grunderna. En bestämmelse kan alltså vara diskriminerande, trots att samma regler gäller för alla på till exempel en arbetsplats.

Det kan exempelvis handla om längdkrav (som kan missgynna kvinnor) eller krav på körkort (som kan missgynna funktionsnedsatta). Det är dock inte alltid så enkelt. Om syftet med rutinen eller bestämmelsen är berättigat, befogat och objektivt godtagbart – så kan det ha företräde framför principen om icke-diskriminering.

Det är inte heller indirekt diskriminering om de medel som används är nödvändiga för att uppnå målet. I praktiken ska det alltså inte finnas andra lösningar som inte är diskriminerande, om de regler som kan vara indirekt diskriminerande ska kunna användas.

Precis som med direkt diskriminering måste det avgöras från fall till fall. DO ger ett exempel med språkkunskaper: om en arbetsgivare ställer höga krav på kunskaper i svenska – utan att arbetet faktiskt kräver höga språkkunskaper – kan det vara felaktigt av arbetsgivaren. Om det faktiskt krävs mycket goda språkkunskaper, så är det helt i sin ordning.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.